Pimpelfiske med mormyska

2016/03/02 Pimpelfiske

Det finns tre anledningar att testa pimpelfiske med mormyska; det är enkelt, kräver ingen dyr, avancerad utrustnng och framförallt, det är effektivt. Det är en fisketeknik som passar för många arter som abborre, sik, harr, röding, öring, regnbåge, mört, sarv, björkfisk, brax, löja, färna, stäm, abborre, gärs, mm. I den här artikeln skall vi fördjupa oss i mormyskafiske när du ska pimpla abborre.

Mormyskaspö

Spöet för pimpelfiske med mormyska efter abborre är lätt, har rulle och en längd på ca 20-25 cm. Med ett lätt spö blir fisket roligare och mer effektivt. Det blir ett ”UL-fiske” inom pimpelfisket. Pimpelspö med handtag i kork eller sk. Foam med böjlig fiber- eller plastklinga passar perfekt. Den relativt mjuka toppen hjälper till att parera en stor fisks knyckar och rusningar. Längst fram på klingan sitter den karakteristiska signaltoppen eller mormyskatopp som den också kallas. Det finns ett antal olika modeller i välsorterade sportfiskebutiker.

Isfiskelina

Välj en isfiskelina i dimensionen 0,10-0,16 mm. Tunnare lina till de riktigt lätta mormyskorna under 1-1,5 gr) och lite kraftigare till de tyngre över 1,5 gr. Fiskar du i vatten med stor abborre bör linan vara lite kraftigare och valet av mormyska bör inte vara de allra minsta. Detta dels för att de minsta mormyskorna har väldigt små krokar som är i minsta laget för en stor abborre och de minsta mormyskorna har svårt att räta ut en något kraftigare lina. Vid val av linan är elasticiteten viktig, speciellt vid fiske på grunt vatten under 2-3 meter. En elastisk lina kan då dämpa fiskens ryck även med kort linlängd. Vid fiske på djupare vatten, 4 meter och mer, bör isfiskelinan inte vara lika elastisk. Detta för att en elastisk lina kan dämpa mormyskans rörelser med längre linlängd. Linlängden bör vara 25 m. Det kan ibland bli knutar och då bör linan kapas. En knut försvagar linans styrka avsevärt och med så tunna linor som vi använder skall man inte riskera linbrott på grund av att man haft en knut mitt på linan. Linan är relativt billig och skall betraktas som förbrukningsvara. Vid knut på linan skall linan kapas och mormyskan knytas om.

Mormyska

Själva betet, mormyskan är viktig detalj vid pimpelfiske med mormyska. Normalt väljer man en så liten förutsättningarna tillåter med tanke på djup och förväntad storlek på abborren. Med en för liten och lätt mormyska sträcks inte linan ut ordentligt och det tar lång tid för den att sjunka. En för liten mormyska krokar också en stor fisk sämre med sin lilla krok.

Vad gäller mormyskans färg är åsikterna olika. Vissa mormyskafiskare hävdar att färgen inte har någon betydlese, det är formen och rörelsen på mormyskan som lockar till hugg. Själv hävdar jag motsatsen. Vid åtskilliga tillfällen har färgen visat sig vara en viktig faktor för att få abborrarna att hugga. Skrikiga färger som orange, gul och röd kan vara bra komplement till de traditionella mormyskorna i koppar, silver och guld. En mörk färg bör också finnas i din betesbox.

Mormyskans form är också viktig. En mormyska med platt form ger större motstånd i vattnet och därmed större rörelser. Mormyskan rör sig inte bara upp och ned utan även ut åt sidorna. En mormyska med rund kroppsform ger striktare rörelser uppåt och nedåt. Det är intressant att se hur stor skillnad det kan vara på de olika typerna från dag till dag. Båda typerna av mormyskor bör finnas i din beteslåda. Det finns även mormyskor man fäster linan i vanligt kroköga och mormyskor med hål i. Fiskar man med riktigt tunn lina brukar mormyska med hål i vara att föredra. De ger en stadigare fiskeknut när man knyter i mormyskans krokböj och linan går genom hålet på mormyskan och vidare upp till ditt mormyskaspö. Kroken på mormyskan är också viktig. Den skall självklart vara vass, stark och tunn. Fördelen med en tunn krok är att maggots och mygglarver inte slits lika snabbt.

Bete på mormyskan

Det absolut vanligaste betet är maggot och i vissa fall även fjädermygglarver. Fördelen med maggot är att de finns i de flesta sportfiskebutiker och finns i många olika färger. Vita maggots är vanligast men testa även röda. Det kan vara riktigt effektiva. Vid fiske med större mormyskor kan mjölmask eller vaxlarver vara bra. Dessa finns även som frystorkade i välsorterade sportfiskebutiker. Metmask kan fungera men är oftast för stora så gången på mormyskan förstörs. Det blir bara en stor klump med mask på kroken.

Teknik vid fiske med mormyska

Det finns inga regler för hur rörelsen på mormyskan skall fiskas. Däremot är det ofta skillnad på vilka rörelser som attraherar fisken. Vid vissa fall kan en fiskare få fisk medan en som endast sitter någon meter ifrån kan bli utan trots att de fiskar med smma modell på mormyskan och samma bete. Det visar hur viktig tekniken kan vara. Här nedan beskrivs några olika tekniker. Testa dig fram vad som fungerar bäst för dagen och kombinera gärna olika tekniker för att få en stil som passar just det aktuella tillfället. Det kan inte bara variera från morgon till kväll utan även från morgon till förmiddag, dag och eftermiddag. En grund är att på morgonen fungerar ofta snabbare teknik med mer rörelse medan en lugnare, långsamma rörelser ofta fungerar bäst på eftermiddagen. Normalt börjar man fiska från botten. Släpp ut lina tills linan blir slak. Veva sen upp linan precis så mycket så den blir spänd. Då är mormyskan precis ovanför botten. Där börjar fisket.

Tekniker för mormyskafiske efter abborre

Lyft mormyskan från botten uppåt ca 80-100 cm relativt snabbt. Ett lyft tar ca 5-10 sekunder och låt sedan mormyskan sjunka till botten för att upprepa proceduren 2-3 gånger. Den tekniken funkgerar ofta bra vid nya hål för att sätta fart på fisken och få den nyfiken.
Lyft mormyskan från botten 80-100 i cm medelsnabbt tempo, ca 15-20 sek för ett lyft.
Lyft mormyskan från botten uppåt 50-60 cm i långsamt tempo, ett lyft tar ca 20-25 sek. Det fungerar ofta när abborren är riktigt trög, exempelvis på midvintern eller vid sjunkande lufttryck.
De tre ovanstående teknikerna men lägg till pauser i lyften på 3-5 sek var 10:e cm. Som extra variation kan du även darra på mormyskan under pauserna. Lättast görs detta genaom att ”slå” lätt på signaltoppen med fingret. ”darrningarna” bör vara 1-3 cm. Variera med långsamma och snabba ”darrningar”.
”Darra” på en stillastående mormyska.
Sänk mormyskan mot botten i stället för att höja från botten. Ibland hugger abborren hellre på en sjunkande mormyska.

Variera tekniken tills du hittar en för tillfället fungerande teknik. Ibland kan långa lyftningar på 150 cm fungera.

Vid hugg ser man att signaltoppen ändrar rörelsemönster. Huggen kan vara förvånansvärt försiktiga, ibland stannar mormyskan upp och ibland syns bara en liten rörelse på signaltoppen när fisken bara puttar på mormyskan utan att hugga. Mothugget är en bestämd men ändå försiktig höjning av spöet med ca 20 cm.

Sök abborren Det är viktigt att söka abborren. Hugger det inte i ett hål byter man ganska snabbt. 5-10 min i varje hål brukar räcka för att se om det finns huggvillig fisk på platsen. Har du inga kontakter inom några minuter letar du vidare. Det är sällan det är bättre att ”nöta” sig till huggen. När du borrat ett antal hål kan du även gå tillbaks till de gamla och fiska där igen.

Var skall man söka abborren?

Var ska man pimpla abborre? De större abborrarna står ofta på lite djupare vatten vintertid. Undantaget från det brukar vara på första och sista isen. Ställen som håller abborre är ofta steniga partier, sandbottnar, grynnor och kanter upp mot grynnor, djupbranter. På sista isarna kan det löna sig att fiska utanför lekområden. Då har abborrarna börjat samla sig. Kom dock ihåg att släppa tillbaks så många abborrar som möjligt så de får chans att leka.

Några tips

Låt lite issörja ligga kvar i hålet. De stoppar dagsljuset från att lysa ner i hålet. Ibland kan sluset göra att fisken skyggar, speciellt om isen är täckt av snö och det är mörkt förutom under ditt borrhål. Det underlättar även när du får en större abborre. De sprattlar ofta extra mycket när de träffas av dagsljuset.
När du ”vevar” upp fisk med händerna från stora djup bör du kasta spöet i medvind. Det minskar risken för lintrassel.
när du får en större abborre, drilla den med linan i händerna och ta det försiktigt med din tunna lina. När fisken kommer upp i hålet tar du ett grepp över nacken på fisken. Lyfter du upp fisken i linan kan den gå av eller så tappar den lilla kroken på mormyskan sitt fäste i fiskens mun.
Undvik kardborre på flytoverall och handskar. Linan fastnar ofta i kardborre och den tunna linan skadas lätt och det kan vara besvärligt att trassla ut linan.
Ta alltid med dig några extra pimpelspön. Då kan du snabbt byta mellan olika lindimensioner och vid trassel byter du bara spö och reder ut trassel när du kommit hem.

Sammanfattningsvis kan man säga att pimpelfiske med mormyska efter abborre inte är samma jagande som vid traditionellt pimpelfiske med pirk. Man sitter lite längre i varje hål. Vid de tillfällen abborren är på hugget är ofta pimpelfiske med pirk mer effektivt. Är det däremot tvärt om, abborrarna är tröga är ofta mormyska mycket mer effektivt. Om du verkligen vill bli duktig på isfiske efter abborre skall du behärska både metoderna och även praktisera. Är fiske trögt fiskar du med mormyska och är abborrarna på hugget byter du snabbt till pimelfiske med pirk. Abborrfiske med pirk kräver en viss erfarenhet, medan mormyskafiske kan nästan vem som helst lyckas med efter lite träning, och därför passar det extra braför alla som vill bekanta sig med isfiske efter abborre.

Dessa tips utgår från isfiske efter abborre. Många av tipsen kan även användas på Öring, röding, harr, sik och regnbåge. Tänk då på att använda rätt utrustning till rätt fiskart. Exempelvis öring, röding och regnbåge kräver något kraftigare spö, kraftigare lina och något större mormyskor.