Jiggfiske efter gädda

Jiggfiske efter gädda

Jiggen är ett fantastiskt bete. Det går att variera i oändlighet för att användas i alla tänkbara situationer. Jag började fiska gädda med gummibeten för ganska många år sedan och idag bedriver jag det mesta av mitt gäddfiske med jigg. Jag tänkte i denna korta artikel dela med mig av mina knep och taktiker som jag har lärt mig genom åren. Jag kommer gå igenom själva fisketekniken och vad jag varierar vid olika situationer men också vad jag använder för utrustning och hur jag tacklar jiggarna. Som med allt fiske så finns det ju inga absoluta sanningar så se det här mest som några riktlinjer för att kanske bredda dina kunskaper eller se saker på nya sätt. Den enda sanningen är kanske att den bästa tekniken oftast är den som man har arbetat sig fram till själv, för den tekniken behärskar man bäst.

Självlysande färger har fungerat väldigt bra i humusfärgade vatten. Här en fin gädda.

Jiggens betydelse för mig

Jag har fiskat gädda sedan jag var väldigt ung och har precis som många andra stått och kastat mina spinnare och drag vid någon grund vass i hemmavattnet. Visst lyckades man också fånga en hel del gäddor men dom var oftast små och en gädda på 3 kilo var länge en väldigt stor fisk för mig. Genombrottet kom för mig efter att jag hade köpt mitt första riktiga haspelset från Sporting via postorder. Pappa hade också sett i katalogen att dom hade bra pris på någon modell av Stormjiggar och tyckte att vi skulle köpa några stycken. Jiggarna var av typen med ingjuten tyngd och en krok på ryggen och dom var kanske runt 13 cm långa. Jag valde ut en färg som var ganska mörtlik för pappa hade lärt mig att det var den bästa färgen.

Jiggarna använde jag på de platser som jag tidigare bara hade fått smågäddor och helt plötsligt började jag få fler och större gäddor än någonsin förut. Andra eller tredje gången jag fiskade med dom så fick jag en gädda som vägde 6 kilo. Det var för mig en helt gigantisk fisk, den största gäddan jag fått tidigare vägde 3,5 kilo och jag hade aldrig sett större fiskar än så ovanför vattnet. Det var som att en helt ny värld öppnades, jag kom åt fiskar som jag inte ens visste fanns där tidigare och det var till stor del tack vare jiggen.

Så jiggfiske har varit med mig sedan jag var ganska ung, men det är däremot först på senare år som jag verkligen har börjat inse vilket fantastiskt bete det är. Att det går att fiska precis när som helst under säsongen och på alla tänkbara platser, inte bara i barndomsvattnet. I princip i alla situationer så skulle jag kunna ersätta den dagens fiskemetod mot jiggfiske och ha lika bra eller bättre fiske. Enda gången det blir svårt är kanske vid ismete.

Fisketekniken

En jigg går att fiska på miljoner olika sätt och alla fungerar under rätt förutsättningar. Det sätt som jag fiskar en jigg på tycker jag självklart är det bästa men det tycker säkert inte alla. Gör som du tycker känns bäst så går det nog också bäst. Jag ska trots dom orden berätta hur jag fiskar efter gädda med jigg. För någon som kanske aldrig har testat så är det i alla fall en hjälp på traven i början.

Jag gör egentligen bara små förändringar i tekniken beroende på vilka förutsättningar som råder under mitt fiske, i grunden fungerar det på samma sätt. En jigg sjunker när den står still och stiger när den vevas hem, därför måste man oftast göra vevstopp då och då för att hålla betet på rätt djup. Alternativt så kan man ta hem betet i den fart som gör att jiggen hamnar konstant på rätt djup men det innebär ofta att man måste veva ganska långsamt och det är inte alltid att föredra. Förutom hur långa stoppen är, hur fort man vevar och hur länge man vevar så kan man justera djupet med olika tunga jiggskallar. Oftast använder jag en skalle på runt 15-20 gram men det beror helt på omständigheterna. Om det är väldigt grunt eller om det är kallt i vattnet så väljer jag en lättare skalle, då kan jag fiska på rätt djup i långsam hastighet. På motsvarande sätt väljer jag en tyngre skalle för att fiska i djupt eller strömmande vatten eller om det är varmt och jag vill spinna hem betet snabbt utan att fiska för nära ytan. Med skallar på 5 till 35 gram klarar man sig väldigt långt och kan fiska effektivt under alla årstider och på alla djup. Dessutom kan så kallade shallowskruvar vara ruggigt effektiva när man vill fiska gädda i extremt grunt till exempel på våren i samband med lek.

Själva inspinningen går till så att jag först låter jiggen träffa botten om jag inte vet att det finns stockar man kan fastna i, då börjar jag spinna hem den tidigare. Efter kanske två-tre meters inhämtning gör jag ett vevstopp, antingen till jag känner att jiggen träffar botten igen eller bara en kort sekund om jag vill fiska högre upp i vattnet, till exempel för att undvika stockar och stenar. Detta upprepas hela vägen in men hastigheten och sjunktid osv kan varieras för att det inte ska bli för monotont. Är det väldigt grunt eller mycket bråte på botten så händer det att jag fiskar hem jiggen helt utan stopp men man ska inte vara rädd för att vara ner och härja mellan stenar och annat för det är ofta där dom stora gäddorna står. Man får vara beredd på att fastna ibland men då har man i alla fall lärt sig vart det hindret är så nästa gång kan man förhoppningsvis undvika det. Mycket av framgången vid jiggfiske på dessa platser ligger i att lära sig bottenstrukturen och förstå vart gäddorna står.

När jag jiggfiskar så pekar jag alltid med spötoppen rakt i linriktningen och skapar inte jiggrörelsen genom att röra på spöet. Det kan man självklart också göra men jag tycker man får mycket bättre kontroll om man inte flaxar omkring för mycket. Istället kontrollerar jag betets jiggande rörelse genom att variera hastigheten på veven och stanna upp helt ibland. Jag får då samma effekt som när man på det klassiska viset lyfter spötoppen för att sedan veva in linan och sänka spöet. Det är dessutom väldigt ansträngande att röra på spöarmen med tung utrustning en hel dag.

Jag håller dessutom alltid pekfingret under linan just framför rullen, speciellt när jag gör spinnstopp och jiggen sjunker. Det kan vara svårt att ha bra kontakt med betet då det sjunker men med ett finger som lyfter linan lite så får man helt otrolig känsla, man känner till och med hur stjärten på en shadjigg svänger och slår när betet faller ner mot botten. Detta kombinerat med att alltid ha bra koll på linan med synen gör att man i princip aldrig missar ett hugg, det garanterar ju dock inte att man lyckas kroka gäddan men det ökar i alla fall chanserna. Man kan tycka att det är lite småknepigt att hålla fingret under linan på ett bekvämt sätt, det gör jag också och jag har ändå rätt så stora händer. Jag får till det genom att ha två fingrar under och två fingrar över rullfästet och tummen ovanpå rullen, ungefär. Om man vill köra på den här metoden så får man testa sig fram själv helt enkelt tills man hittar en handfattning som känns bra. Spöets bakhandtag klämmer jag fast med överarmen så jag slipper belasta handleden i onödan, då får man även bra mothåll när man gör mothugg.

När man fiskar gädda med stora jiggar så är det viktigt att göra ordentliga mothugg för att lyckas flytta betet i gäddans käft och driva in krokarna. Ett hårt bete som en wobbler eller jerkbait är betydligt lättare att kroka med för en gädda får inte så bra fäste med tänderna i den hårda ytan och det krävs då inte så mycket kraft för att flytta betet i munnen på den. En jigg kan den dock gräva ner tänderna djupt i och få ett riktigt bra grepp, då lyckas man inte kroka den om man gör ett för mesigt mothugg.

Hugget

Att ha koll på linan är ett väldigt hjälpsamt knep för att veta vad som händer med betet. När jiggen sjunker så sträcks linan sakta tills den träffar botten, då blir den tvärt slak. Detta är för att jiggen vill sjunka rakt ned mot botten men det går inte på grund av att den sitter fast i linan. Detta leder då till att linan sträcks så länge jiggen sjunker och att den blir slak så fort jiggen stannar upp. Ibland går det inte att känna med fingret när man träffar botten om man fiskar med ganska lätta skallar, då får man istället lita på linan. När man har fiskat en stund med ett bete och fått en känsla av ungefär på vilket djup man jobbar på så vet man hur lång tid betet faller innan det kommer till botten. Om linan då skulle slacka tvärt innan man tycker att den borde ha nått botten så kan man ana att det skulle kunna vara en gädda som tagit betet och därför stannat upp betets fall. Då är det bara att veva och nita dit ett hårt mothugg och hoppas på det bästa. Har man mycket slaklina ute så kan man ibland också se att det drar till tvärt i linan utan att egentligen känna något, här gäller samma sak, veva och nita.

Ofta så tar gäddan dock inte så försiktigt utan även ett hugg under spinnstoppen brukar kännas tydligt, men är man osäker så ska man aldrig tveka, det har hänt mer än en gång att jag har begravt krokarna djupt i en stock när jag gjort mothugg på något jag trodde var ett nyp av en gädda. Sånt får man helt enkelt leva med i början, det är värt det för att inte riskera att missa en fin gädda. Under inspinningen däremot så brukar det inte vara någon tvekan om det är en stenkänning eller ett hugg, man känner skillnaden tydligt och slipper göra sju mothugg per kast och se fånig ut. Något som gör jiggfisket extra roligt är att gäddorna ofta attackerar jiggarna våldsamt, hårt och skoningslöst, dom vill verkligen äta jiggen. Detta gör också att en jiggfångad gädda generellt krokas väldigt bra, ofta med hela jiggen i gapet.

Jiggen

Här kommer jag prata mest om tackling av jiggen och inte så mycket om olika typer av jiggar. Det känns ganska onödigt eftersom det finns så otroligt många olika sorters jiggar på marknaden och i grunden så är principen densamma för alla, valet faller istället mest på vad fiskaren föredrar och är van vid. Något som dock kan vara av lite större vikt är storleken på jiggen. Jag fiskar mest med shadjiggar i storleksklassen 20 cm upp till drygt 30 cm. Men ibland kan en lite mindre jigg vara att föredra om gäddan är svårflörtad, själv brukar jag dock sällan gå under 20 cm även fast jag säkert borde det ibland. Värt att tänka på är att en shadjigg på 20 cm kanske uppfattas som ett lika stort byte för en gädda som en curlytail på en bit över 30 cm på grund av den större profilen som shaden ofta har. Så en curlytail ska generellt vara längre än en shad för att vara ett ungefär lika stort bete.

Om jag ska rada upp några olika jiggar som jag har fattat tycke för och fiskar mycket med så skulle listan se ut såhär.

Mieko Predator Shad

Mitt go-to gummibete vid gäddfiske som har funnits med i många år nu. Det har en ovanligt hög profil och kraftig vaggande gång vilket gör att den syns och hörs bra av gäddorna. Den har levererat många fina gäddor för mig och mina fiskekompisar, nu senast mitt spinn-pb på 10,52 kilo. Den är även grym till trolling men det är en helt annan historia.

Mieko Predator Tail

Jag fiskar inte lika ofta med tailen men jag tycker det är ett gummibete för gädda som har sin givna plats i lådan. Speciellt effektiv är den på våren när det är kallt i vattnet och då fiskar jag den långsamt längs botten med ganska små skallar på 10-15 gram. Tack vare att stjärten är stor och inte för mjuk så rör den om mycket i vattnet vilket gäddorna känner av på långt håll.

Alien eel och liknande

Det finns massor av olika versioner av dessa "bulldawg liknande" softbaits. Min favorit är nog ett bete från Fladen som heter Tail Crawler då den är billig och rör sig bra i vattnet men ibland känns den dock lite för liten. Man kan hitta den på till exempel DollarStore eller Ö&B. Andra varianter som funkar bra är klassikern Alien Eel eller den billigare Mr Rubber. Det här är också beten som fungerar ypperligt att trolla, speciellt på hösten kan dessa beten vara riktigt effektiva.

Mieko Predator Spinner Tail

Det här är ett relativt nytt bete som jag inte har hunnit ge så väldigt mycket tid ännu men de gånger det har fungerat bra så har det verkligen fungerat extremt bra och har flera gånger levererat riktigt fina gäddor. Bland annat en fantastisk fisk på 123 cm som jag tog riktigt sent på hösten på en Spinnertail i den effektiva färgen hjortron-guld som den heter nu. Betet är egentligen en Predator Shad med en spinnarsked istället för en shadsvans. Det verkar som att kombinationen hög profil och ettrig spinnarsked kan reta upp även riktigt stora och stela gäddor sent på hösten lika väl som trötta madamer en trög och varm högsommardag.

Över till tacklingen då. Jag kör alltid med två stingerkrokar på mina jiggar, jag gör dom olika långa och i storlek 2/0 eller 3/0. Jag ser ingen anledning att använda mindre krokar, gäddan hinner knappast se krokarna och skygga ändå. Det kan dessutom vara en fördel att ha lite tyngre krokar så att man kan påverka balansen på jiggen mer och få till en önskad gång. Den främre kroken vill jag gärna ha väldigt nära huvudet på jiggen för det är ofta där gäddorna hugger och den bakre vill jag ha ungefär på jiggens mitt om man mäter från nos till svans. På en curlytail blir det lite annorlunda dock, där sätter jag den bakre kroken drygt 3/4 bak på själva kroppen av jiggen. Då får man den nog långt bak för att kunna kroka de gäddor som eventuellt missar och tar mest på svansen men samtidigt inte så långt bak att svansen hela tiden hakar upp sig i kroken.

Förut gjorde jag mina stingers av enbart wire som låses med crimps. Jag har dock upplevt problem med detta ibland när en gädda snurrar mycket under drillningen. Då kan den faktiskt lyckas snurra av wiren helt med en tappad gädda som följd. Av denna anledning så har jag nu för tiden alltid ett lekande någonstans på stingern för att förhindra det. Detta gör dock att det inte går att använda wire till den främre kortare stingern eftersom den inte går att göra nog kort med crimpsen. Då använder jag istället fjäderringar så att stinger består av: krok, fjäderring, lekande, fjäderring. Den längre stingern är uppbyggd på följande sätt: krok, wire till rätt längd, lekande. Lekandet på den längre stingern brukar jag sedan sätta i den kortare stingerns yttre fjäderring så att en enda kedja bildas med krokar i vardera ände. Fjäderringen sätts sedan fast i jiggskallen på något sätt, oftast bara genom att helt enkelt fästa den i beteslåset eller hänga den över liggskallens ögla som med en vanlig stinger. Det är lite knepigt att förstå exakt hur det ser ut så jag visar en bild på det hela nedan.

På bilden är det även en annan rigg som jag vanligtvis använder när jag trollar jiggar men om jag ska fiska på ställen där jag vet att jag inte sätter betet i botten så använder jag ibland den riggen istället. Fördelen med den tacklingen är att båda krokarna sitter på undersidan av jiggen där den främre dessutom hänger fritt men hålls på plats med en kort bit pianotråd som man sticker in i jiggen. Allt detta gör att krokningarna ofta blir extremt bra med denna riggen men eftersom krokarna är mer exponerade så fastnar man lättare i stockar och dylikt. Att vikten hamnar centrerat under jiggen gör också att den får lite stadigare gång och vaggar aningen mindre. Detta kan vara fördelaktigt om man vill fiska snabbare och jiggen i fråga har mycket egen rörelse så att den ibland kan snurra i för hög fart, till exempel vid trolling. Den här riggen kan också användas till jigg som riggas med shallow skruv istället för jiggskalle. Då får man möjligheten att sätta blyet direkt på wiren mitt under jiggen istället för vid skallen, antingen använder man kulbly eller stora blyhagel, eller båda. Jiggen kommer då att sjunka på ett helt annat sätt än med en jiggskalle vilket kan vara väldigt intressant ibland.

Om jag fiskar på ett ställe där jag vet att det är mycket man kan fastna i så kan jag dimensionera den nedre fjäderringen på den korta stingern, och wiren på den längre stingern, så att dessa håller för lite mindre än min lina. På så sätt kan jag oftast slita loss jiggen och bara tappa en krok istället för att linan går av och jag tappar hela betet med tafs och allt. För att lyckas dimensionera rätt så måste man göra ett dragtest med sin lina för att se vad den håller för med just den knuten man använder, det som står på förpackningen stämmer garanterat inte. Detta är ganska enkelt att göra med en vanlig fiskevåg, eller så testar man sig helt enkelt fram genom att knyta linan i olika fjäderringar och wirar och dra tills något går av.

Vad gäller krokar så gillar jag SG Y-Treble hook eftersom den har bra skärpa och dessutom är ganska lätta att slipa när dom har varit på några för många stenar. Krokarna är väldigt lik owner ST-36BC men dom är billigare och dom är inte heller lika hårda så dom går ibland att räta när man har fastnat i botten och går inte av tvärt på samma sätt som owner ofta gör. Jag har heller aldrig varit med om att dom har rätats ens det minsta av en gädda så dom är i mitt tycke precis lagom mjuka. Dom här krokarna kör jag för övrigt till allt mitt predatorfiske vare sig det är spinnfiske, trolling, ismete, vertikal eller något annat.

Vilken utrustning behövs när man ska fiska gädda med jigg

Jag använder en ganska kraftig spinnutrustning till mitt jiggfiske. Vissa säger att man vill ha ett lite känsligare och mer lättmanövrerat spö till jiggfiske även efter gädda men jag tycker det är helt onödigt. Jag kontrollerar som sagt inte jiggen med hjälp av spöet utan enbart med veven och använder spöet bara när jag kastar eller gör mothugg och till just de tillfällena vill jag ha ett kraftigt spö. Jag hade tidigare ett Esox Lucius 8' >150g som var riktigt skönt men det pallade inte trycket och gick av. Jag tyckte dessutom det var en aning för kort så jag beställde ett Tackle Industries 9' 1-6oz, detta spö spelar i en helt annan liga än något jag känt på tidigare och jag är helnöjd med det. På grund av det långa bakhandtaget på det här spöet så upplevs det ungefär lika långt som ett 8'6'' spö vilket är precis lagom tycker jag.

Rullarna jag använder är en Ambassadeur 5601C JB som i skrivande stund är mer än 8 år gammal och en Ambassadeur Revo Toro 51-HS som är betydligt nyare. Toron använder jag främst när jag blandar jiggfiske med annat spinnfiske under dagen och vill ha lite högre utväxling. Min JB är dock favoritrullen och har utrustats med den "power handle" vev som följde med Toron. Det här är en grej som jag verkligen rekommenderar, med en längre vev så får man bättre kontroll på invevningen då det är lättare att kontrollera hastigheten och det blir dessutom inte lika tungt att veva stora beten en hel dag. Det underlättar även när man har krokat en stor gädda och behöver visa vart skåpet ska stå. Men det är även en lite speciell känsla med en power handle som inte riktigt går att förklara, det måste testas helt enkelt.

Jag tycker inte att man ska använda haspelrulle till jiggfiske efter gädda. Dels så är det inte skönt för fingret att kasta 150g jiggar med haspel men sen så förlorar man på tok för mycket av känslan i fisket. Det är svårare att känna små förändringar i bottenstrukturen och försiktiga hugg med en haspelrulle än med en multirulle. Det är helt enkelt inte lika roligt att fiska med haspel, och inte lika effektivt.

Se vårt sortiment av fiskerullar

Linan jag använder är självklart flätlina, det duger inte med nylon när du är ute efter total känsla. Dimensionen jag kör på är 0,40 eller 0,35 lite beroende på hur djupt det är och hur mycket jag kommer sätta jiggen i stockar. Jag har testat ett antal olika flätlinor genom åren och fastnade länge för Strike Wire Extreme, det är en väldigt bra lina men det finns en annan lina som den inte kan mäta sig mot...FireLine Tracer Braid. Efter allt strul jag har haft med gamla fireline så trodde jag aldrig att jag skulle köpa det märket igen men det här är en flätad lina till skillnad från originalet som är en "fused line" och det gjorde tydligen hela skillnaden för tracer braid är otroligt bra. Den är dessutom flätad av 8 kardeler istället för 4 som i strike wire extreme, detta gör den väldigt mjuk och följsam och den låter ingenting i linringarna. Sen har den i alla fall på pappret en helt outstanding brottstyrka, som man självklart inte kan lita på, som med alla linor i Sverige tyvärr. Det ska dock sägas att även om jag inte tror på dom angivna gränserna så har jag helt klart märkt att linan är mycket starkare än strike wire i motsvarande dimension. Jag har faktiskt inte lyckats slita av linan en enda gång och har rätat både krokar och fjäderringar, dragit av wire och knäckt beteslås med linan. Så den verkar vara stark i alla fall, en grov och stark lina är i princip en förutsättning för att man ska kunna rädda beten när man fastnat i botten. Det är delvis därför jag väljer så grova linor som 0,40 även om det lätt hade räckt med 0,20 för att pressa upp till och med den största gäddan från djupet. En annan anledning är den extra säkerheten mot nötning som en grov lina ger, den tål helt enkelt mer slitage innan jag måste kapa av de yttersta metrarna av linan.

Hitta rätt fiskelina

Som tafs kör jag på vanliga wiretafsar på 50 cm eller mer med beteslås och lekande av bra kvalité. Anledningen till längden är för att skona linans nedersta del mot stenar och grejer på botten och även såklart för att vara säker att ingen gädda får in linan i käften. Gillar man fluorocarbon som tafsmaterial så kan man köra på det också men personligen så litar jag inte riktigt på det. Jag tror inte heller på att en gädda bryr sig så mycket om det är en tunn liten tråd framför betet, då borde den nog snarare reagera på att fisken den tänker smaka på ser lite konstig ut och har blänkande krokar på sig.

Våra tafsar!

Det var ungefär allt jag hade att säga om jiggfiske efter gädda. Om jag ska sammanfatta vad jag har skrivit i tre korta tips för att lyckas bättre så blir det följande.

• Våga experimentera.
• Var inte rädd för att fastna i botten.
• Var koncentrerad.

Även om jag har tagit upp en hel del om utrustning och beten så är dessa tre punkter de överlägset viktigaste tipsen. Följer man inte dom så spelar inte utrustningen någon roll, man kommer ändå inte lyckas speciellt bra.

Har du inte provat den här metoden ännu så gör det. Man behöver inte köpa ny utrustning för att prova på i början. Använd din vanliga utrustning och anpassa betesvikten efter vad den klarar av. När du känner att utrustningen börjar begränsa dig så kan man alltid köpa nya grejer då. Förhoppningsvis har man då också bättre koll på exakt vad man själv vill ha, än vad man hade innan man provade på jiggfiske efter gädda.

Henrik "Henke" Rånman
Mieko Family